utmaning 22

Väntan på måndagen börjar tidigt på fredag eftermiddag innan man lämnat jobbet. Man tänker på måndag morgon då man äntligen får börja jobba, framför sej har man två helt onödiga dagar som måste fördrivas på nåt sätt. Man hittar på undanflykter för att kunna jobba övertid, men vid 20,00 blir det så hemskt tyst och kusligt här på jobbet, av rädsla är man tvungen sluta jobba. Medan man släpar sej hemåt tänker man blir det aldrig måndag. Lördag morgon vaknar glad i hågen, tills man kommer på att, i dag kan man inte gå på jobbet, då är den dagen förstörd. Man känner värken i magen och tomheten i huvudet komma smygande. Man går och läger sej, men kan inte somna om för alla tankar på vad man gjort på jobbet om det varit måndag. Man tillbringar helgen med att tycka synd om sej själv och snurra runt i sängen.