utmaning 21

Han kom hem efter att kört en sväng nere på kontinenten. När han svängde in på gården tänkte han här är allt sej likt, även om man varit borta tio år så skulle allt vara som man lämnat det. Det var den största tryggheten i hans liv. Stället som han efter många om och men lyckats köpa, En liten gård med stuga och uthus, som han byggt om till hoj verkstad. Det var där han tillbringade all sin lediga tid på vintern, somrarna tillbringade han på hojen.
Han plockade med sej packväskan och började gå mot dörren, han tittade funderande ut mot gräsmattan som var klippt. Äh det måst vara granen som tröttnat på gräset, han har sådana där idéer om perfekta trädgårdar. En gång för länge sedan hade granne kommit och klagat på gräset som vajade så vackert i vinden, med orden ”du kan väll klippa gräset åtminstone det är inte för mycket begärt, även om man bor på landet så bör man ha en viss ordning”. Han hade svarat ”om det stör det dej, så får du klippa gräset så mycket du vill för min skull, ja jag skall till och med hålla dej med bensin”. Efter den dagen hände det titt som tätt att granen klippte gräset.
Väl framme vid dörren kändes de som nått inte stod rätt till, han kände nackhåren resa sej.
När han öppnade dörren och tittade in så höll han på att dö. Nedre delen av väggarn var svarta övre delen orange färgerna avgränsades an en pepita rutig rand. Taket var målat i en blå nyans som påminde om himlen en sån där molnfri dag. Golvet var målat i samma färg som asfalt på våra vägar, genom rummet löpte en mittmarkering i gul färg som dom har på vägarna i Amerika. Han måst ha set ut som ett fån där han stod med öppen mun, händerna dinglande efter sidorna och med en stirrande blick. Det tog et par minuter förrän han kom till sans och upptäckte att det stod folk och tittade på han. Första reaktion var ilska han vrålade till dom ”vad fan gör ni här det här är min ranch”.